De röda klasarna

Jag minns det svarta håret och de stora lockarna, även om det var annat jag minns ännu bättre. Antagligen skulle en insyn i hennes tidiga förmiddag avslöjat stora hårrullar, kaffekopp på den blommiga vaxduken och en dröm eller två. Fäder i grannskapet klippte gräset väldigt noga tätt inpå soliga dagar på altanen och hennes bläddrande i Se & Hör. De stannade och torkade svetten i sina ljusgröna Mallorca-t-shirts när doften av cocos-sololja en gång till på samma timme triggade deras mellangärde.


Han reste i Sydostasien veckor i sträck och de var först i grannskapet med en vedeldad badtunna. Jag har svårt att tro att han förstod konsekvenserna av det insynsskydd som kom upp i efterhand som min mamma med kvartersväninnorna irriterat kommenterade. Det pratades beskt om hur fruntimret gjorde lättare trädgårdssysslor i bara bikini och de kunde störa sig en hel förmiddag på hur hon böjde sig upp och ner med både fram och bak synlig medan barnen lekte på gräsmattorna runt i kring. Inte var hon yngst bland kvartersdamerna heller så: ”hon borde ha i alla fall någon skam i kroppen”. Pappa skrattade och sa till grann-Börje att ”hon brukar allt fåran i trädgårdslandet på rätt sätt!”.


Vi pallade hennes morötter efter ytterdörrarna stängts på kvällen och när jag lade mig mot natt så skämdes jag. Jag tyckte hon hade de vackraste bröst jag någonsin sett, fastän hon var äldre än min mamma.


Hennes bikinin var alltid röd och en dag i slutet på augusti när ryssvärmen låg på, plockade hon mogna klasar av solblänkande röda vinbär, fick syn på mig och stannade upp. Hon skrattade med vita tänder och retsam blick och lade två röda klasar mjukt där brösten med några svettpärlor smektes samman av bikinin. Det fram- och-tillbaka-gående ljudet av Stigan tystnade och jag hörde pappa släntra upp bakom mig och lade sina stora händer på mina axlar och jag sparkade med skorna i gräsmattan och svor tyst. De glimmande klasarna var inte för mig. Jag vred mig irriterat ur hans stora händer och stampade tillbaka till vår veranda. Elva år och det brände i ansiktet när pappa tog av sig t-shirten i den gassande solen och flinade: ”Hett idag!” leende mot de röda klasarna.


De nästkommande veckorna stod mamma i fönstret medan pappa lärde mig dra igång gräsklipparen, vända tillbaka maskinen så att det inte blev några ränder och sedan var det bara jag som gick där, fram och tillbaka och kände cocosdoften med blicken flackande.


Jag åker fortfarande förbi vårt hus på somrarna. Det är sålt sen länge men jag passerar med ungarna bak i bilen. ”Ja pappa, jag veeet”, säger ungarna när jag cirklar på ettan, två varv runt kvarteret och förbi min lågstadieskola innan vi åker till farsgubben för att tränga in oss för ännu en lunch på falukorv och rotmos.


Jag såg henne i somras. Sexton år av soltorka, Sydostasien och tyngdlag hade satt sina spår. Bikinin var fortfarande röd men kuporna större och huden läderlik. Hon hade ett ceris-lila-mönstrat tyg knutet runt höfterna och stora svarta solglasögon á la Brigitte. Insynsskyddet på baksidan av huset hade grånat och bara rester av flagnad färg var kvar. Vi rullade långsamt förbi och jag hann se hennes händer lätt fumligt lyfta ett gigantiskt glas med sugrör, tjugo i elva på förmiddagen, en tisdag men det var ju sommar ändå. Hon såg mig, tittade till 3 sekunder, lyfte hakan, log och vinkade sådär lite för ivrigt som äldre ensamma damer gör, handen vippande i sidled. Barndomskinder rodnade och tvåan slog i pinsamt hackigt. Min mamma blir fortfarande upprörd då hon ser henne på stan och pappa i sin etta mumlar allt för ofta när whiskeyn slagit till att ”hon hade faktiskt de vackraste brösten jag någonsin sett”.