onsdag 25 mars 2015

Jag ska måla hela världen



”Jag ska måla hela världen, lilla mamma….”
jag brast i gråt, snörvlade mig igenom
”full av solsken varje dag.”
Tystnade, snörvlade. Andades. Släppte ut ännu ett ansträngt andetag och lät krampen i halsen släppa:
”Att det regnar och är grått det gör detsamma,
du ska solsken i ditt fönster ändå ha.”
Andas, slappna av…
”Alla blommorna du gärna ville köpa,
lilla mamma, jag ska måla dem till dig.”
Nu.
”Jag ska måla hela världen, lilla mamma…
och allt ska bli så ljust och glatt för dig.”
Blickade hastigt ut över sjalar, hattar och svarta kappor. Hjalmars gråa ansikte.
”Mamma är du ledsen?
Varför ler du ej?”
Vi försökte, mamma.
”Vill du jag ska måla
någonting åt dig?”
Inte svart, bara.
”Många vackra färger
har jag ännu kvar”
Ser du, mamma?
”Gråt ej lilla mamma,
allt ska bli så bra.”
Älskar dig mamma.
Vila nu.

7 kommentarer:

  1. Vill sjunga den på min mormors begravning för några veckor sedan, men byta ut ordet mamma såklart. Det blev inte så. Det blev bra ändå. Så vackert och så sorgligt skrivet! Livet kan vara vackert och sorgligt på en och samma gång. Märkligt! <3

    SvaraRadera
  2. ja den dök upp hos mig med :) men sedan målade jag ut åt andra håll ;)
    En flik av livet

    SvaraRadera
  3. En berg och dalbana med känslor <3

    SvaraRadera
  4. samma tema jag använt men å ett annat sätt, starkt!

    SvaraRadera