måndag 23 mars 2015

Glitter

Klockan på väggen hade en högst irriterande sekundvisare. Chickh-chickh-chickh-chickh-chickh vilket avbröts var sextionde tick till förmån för ett koncentrationskrossande CHOCKH när minutvisaren gick till nästa position. De var sju personer i rummet. Bredvid Craig satt Benson, chefsjuristen, stramt tillbakalutad. Bredvid honom, Bensons högra hand Janet, pålitlig och jävligt skarp, vilket motståndarna sällan hade koll på innan det var försent men blek och sammanbiten idag. Han hade också med sig Harry Finigan, en Mergers & Aquisitions-jurist från Neuner, Sharp and Ventura, LLP som ägnat senaste tiden åt att analysera hur Westlands skulle kunna stå starkare om delar ur företagets hamnade i en tvångsövergång. På andra sidan bordet satt belackarnas chefsjurist, Shana Watger, tillsammans med två jurister som tydligen var från Skadden. Skadden måste kosta dem enorma summor så om inte för något annat så kunde väl sekunderna få ticka på  och krydda den timtaxa som Skaddens jurister skulle komma att debitera Sheinways & Sterns.  Nåt skulle de väl ha i arslet.
CHOCKH!
Craig ryckte ofrivilligt till och tittade än en gång upp mot klockan och planerade samtidigt in hur en digital variant skulle kunna placeras på ungefär samma ställe. Sju minuter över nio. Kom nu för fan. Han harklade sig.
En lätt knackning hördes från dörren som stod på glänt innan den sköts upp och VD:n för Shenways & Sterns kom in. Hans kropp var knappt förnimbart framåtlutad och han höll blicken nånstans i höjd med stolsryggarna i konferensrummet vilket gjorde att han höjde blicken lätt när han beredde sig för att hälsa på de som fanns i rummet, nu resta. Han nickade kort mot sin chefsjursit och folket från Skadden och tog sedan ögonkontakt med Craig medan han gick de sista stegen fram till honom och sträckte fram handen. Craigs handrörelse framåt dröjde den där millisekunden av motstånd innan han sträckte fram sin hand till Edward Sterns.
- Ursäkta förseningen. Edward Stern såg på Craig med fast blick samtidigt som han tryckte Craigs hand i över tre sekunder. När Edwards Stern levererade sitt handslag förnam Craig något som glimmade till i VD:ns ansikte. När händerna släppte kikade Craig kort till på Edward Sterns ansikte. Glitter? Någon form av glitter glimmade till nu och då i vänstra ögonbrynet på VD:n. Det ryckte till av avsmak i Craigs munveck. Säkert en prostituerad eller någon finare ”call girl” under natten. Han undertryckte en fnysning. Karln var väl gift - och gammal dessutom!? Han kände intuitivt ännu starkare i maggropen att han var tvungen passa sig för den här mannen. Han litade inte på honom.

- - -

- Morfar, sitt still!
Flickan i den ljusa klänningen satte handen bestämt under hakan på sin morfar och lyfte den uppåt.
- Dina glasögon ramlar ju av från näsan, morfar, ta av dem för nu ska jag göra dig jättefin.
Den gråhåriga mannen släppte ut återhållen luft och kinderna lade sig tillrätta mot käken igen med det att luften andades ut.
- Visst gumman.
Han sköt ihop pappren som han försökt läsa samtidigt som dotterdottern Lily varsamt kammat det lilla som fanns kvar på hans huvud. Nåja, tänkte han. Han visste vad som var nästa steg, det var tvunget även om han inte såg fram emot det. 
- Jaha!? Sa han och tittade uppfordrande på stintan som satt på bordskanten till vänster om honom och pillrade med en lite mjuk plastbehållare.
- Är jag snygg än?
- Vänta morfar. Hon tycker på den lilla plastbehållaren och håller den mot de andra fingrarna. En gele kommer ut och hon spricker upp i ett leende när hon vrider sig tillbaka mot honom.
- Blunda!
Han blundar, men kommer på sig och avbryter hennes hands påbörjade uppdrag med att fråga:
- Vad är det där för mirakelkur, då. Han försöker se vad hon har på fingertopparna.
- Blunda morfar!
Jaja, tänker han, hur farligt kan det vara. Lär inte vara radioaktivt i alla fall. Om inte Krickton fått tag på tuben förstås. Han fnissar lite åt sig själv men slutar när han tänker på det faktum att han faktiskt måste ta tag i den där frustrationen som Krickton gick och muttrade om på kontoret sedan ett antal veckor tillbaka. Herregud, en parkeringsplats. Hur kan nån bli så besatt av en viss parkeringsplats?
Han känner något kallt mot det vänstra ögonbrynet. Flickan stryker varsamt ut den kalla gelen över hela hans ögonbryn (ja de behövde ansas faktiskt) och upp över åtminstone ena halvan av pannan.
- Ne-he-heeej du gumman! Han tog varligt hennes hand.
- Nu får det nog räcka – jag måste åka på mitt möte om bara några minuter.
Flickan tittar på honom med en suck och huvudet på sned.
- Måste du? Men sedan ler hon medan hon tittar på honom och betraktar området ovanför hans vänstra öga.
- Nu är du fin!
- Tack, tack hjärtat. Han lyfter varligt ner henne från bordskanten med det obligatoriska hugget från nerverna i ryggen, ner med henne på golvet och hon springer kvickt ut genom dörren.
- Eddie!? Dotterns man ropar från nedervåningen.
- Eddie, det kom just en limo och backade in på gården. Är det din bil?
- Jag kommer! Öppna ytterdörren bara så de vet att jag är på gång!
Han hör hur svärsonen öppnar upp dörren samtidigt som familjens lilla papillon får en åthutning att den skall stanna inne.
Pappren och mapparna sätter han in i läderportföljen och pennan åker in på avsedd plats innan Ed stänger locket och fästet knäpper till. Han visste precis hur många människor som skulle drabbas och han visste att Kenner, staden i Louisiana med strax över 60 000 invånare skulle få problem att hålla en så stor mängd arbetslösa under armarna om han inte fick till den rokad av dotterenheterna som han beslutat sig för att driva igenom idag. De hade tagit över aktiemajoriteten av en anledning och även om företagets nuvarande VD, Craig Jr Wilson, inte kände till vad det hela handlade om så hade Craig Jr. Wilsons far,  Craig Sr. som satt i styrelsen för Westlands en mycket god förståelse för varför allt det här hände även om han, förmodligen för att inte förlora respekt eller prestige, inte verkade ha satt in sin son i den känsliga historia som låg bakom.
En snabb titt i spegeln och… Nämen jäklar. Han tittar på klockan och inser att han varit lite väl loj i förhållande till hur lång tid han nu har på sig. Han går snabbt in sovrummets anslutande badrum och tar lite papper. Till sin förvåning sitter det mer envist än han förväntat sig. Visst följer en stor del med bort med pappret men fastän han nästan gnuggar så stannar det alltid kvar ett gäng envisa jäklar. Han kikar på klockan, slår igång kranen och försöker med tvålen. Just en snygg morfar, både sen och en rödskrubbad panna. Sju minuter senare får dotterdottern en bamsekram innan han går ut genom dörren, kort vink åt svärsonen.
Han fick bort det i alla fall, men försenad var han.


5 kommentarer:

  1. Så snabbt man kan döma utan att ha hela bilden. Njuter av att läsa dina texter. Du skriver så bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, tack! Roligt att du läste fastän texten var lite lång. Har filat lite i slutet på den.

      Radera
  2. Håller med. Du skriver mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättekul att du tycker det, men lite frustrerande för också ;) för jag skriver så sällan och nu vill jag ha tid att skriva ännu mer! Tack för att du läste!

      Radera